Kardell's

Efter en dryg vecka här i Clunes har vi varit fantastiskt duktiga på att vara här så lite som möjligt. Vi har hunnit med hjulångare, min gamla studiestad och universitetet i Bendigo och besökt Melbourne. Både för shopping och turistande. Akvariet var otippat uppskattat av Zoie och hon hittade en massa nya vänner.

I förrgår när vi var i nationalparken Grampians fick hon till slut äntligen träffa sina kängurur och igår när vi körde en bit av Great Ocean Road vid södra kusten fick hon även se flera “nalle” = koala… Man kan ju lugnt påstå att vi inte var dom som var mest exalterade av att hitta koalorna så nära.

Nu planerar vi för resan till Adelaide i helgen för att se hur där ser ut och sen julfirandet efter det. Naturligtvis firar vi jul som man gör i detta landet med stor grillfest i shorts och solglasögon. Vi har faktiskt precis avnjutit en grillad hamburgare efter en lugn “mellandag” med bara lite lugn promenad med hunden, shopping och strosande i Ballarat.

Eftersom vår bilstol inte va helt optimal fick vi modifiera den något… Tack K-Mart för den “perfekta lösningen”.

En av utsiktspunkterna från great Ocean Road. Kanske inte den bästa dagen för det perfekta fotot, men utsikten är helt fantastisk.

Ännu en…

Ett litet stopp på vägen till Grampians, nationalpark med en massa underliga djur. Cikadorna i mängder gjorde dock det nästan lite obehagligt. Glöm allt vad spindlar och ormar heter. Dessa va värre.

Om man reser med en 2-åring blir det rätt mycket besök på lekplatser för att motinera henne. Men va inte orolig. Pappa blir motiverad han också. Tycker kanske inte det är exakt lika kul, men lider för det mesta bara minimalt.

Och eftersom nästa Göteborgsvarv bara är ett halvår bort, så får man ju passa på att springa även här -i shorts och t-shirt. Lite roligare än med de 15 lager kläder man behöver hemma. Första kvällen såg jag en känguru. Dom är inte direkt sociala och den höll sig i utkanten av sin buske. Inget teleobjektiv med mig på just den löpturen tyvärr. Skaplig utsikt över omgivningarna är det ändå.

Det är RIKTIGT svårt att få någon typ av julkänsla när det är 30 grader ute och strålande sol. Det blir ju inte bättre av att de gör narr av hela tomte-biten.

Vår dotter är en riktig papparazzi och fotar allt som vi andra tycker är intressant. Himla hjälpsamt. För det mesta. I detta fallet lite koalor.

Zoie rusade fram till kängururna som inte var fullt lika intresserade av att bli kelade med som hon var av att kela med dom.

Efter många timmar i bilen kan hon till och med sova med stil och attityd. Sötnos.

I Echuca, en av de riktigt gamla städerna i Australien. En gång landets näst största hamnstad. Idag finns här världens största flotta av hjulångare. Inte många tiotal, men de flesta är otroligt väl bevarade trots uppenbara renoveringar. 1 timme på floden Murray med fika på en av båtarna (Pride of the Murray) var inte alls jobbigt.

Efter exakt en evighet av resande kom vi fram, fick vårt bagage, intygade på heder och samvete att vi inte hade tänkt ta med oss något olagligt in i landet och fick till slut komma in. Klockan är då ca 2.30 på morgonen. Rätt sleten i köttet och trött i bollen. Bara två timmar i en bil framför oss, och på parkeringen stod denna lilla sak och väntade på oss.

Efter en gårdag ev enbart återhämtande från Jetlag har vi idag varit mer äventyrslystna och tittade runt i byn och även gjort lite mer shopping/turistande/utsiktande/promenerande.

Belinda, min gamla studiekamrat från när jag pluggade i Bendigo bor numera inte långt därifrån och vi har inhyst oss i en avdelning av hennes lilla hus.

Zoie sitter i sängen och ritar medan vi packar upp lite och gör oss redo för en andra tur i Clunes, den lilla f.d. guldgrävarstaden vi nu hamnat i. Solglasögonen är på. Jodåsåatte… Så ljust är det här nere.

Zoie som haft lite problem med Belindas King Charles Cavalier, Oscar, har gått från att skrika och springa till att nu lugnt men bestämt och uppmanande springa runt med honom i koppel och lugnt dirigera runt honom.

Lite senare på eftermiddagen var vi i Dalesford och gick en runda runt sjön. Zoie hade himla kul och njöt av varenda liten pinne och sten hon kunde hitta. Och det var inte direkt så att man fick träningsvärk efter den höga hastigheten, hon kom fram till att stigen var hennes sandlåda och alla andra gjorde bäst i att inte trampa på den…

Notera den lilla upptagna tjejen till vänster på panoramabilden.

Vi hann även med en liten lekplats på vägen. Och en utsiktspunkt…

Från flyget. Visste inte dom fortfarande fanns. Eller användes. -Av kabinpersonal….
Kommit till Kuala Lumpur nu. Ösregn och 30 grader varmt. 164% luftfuktighet. Oki, kanske avrundade lite. NERÅT!
Bensträckare och sen är det bara resten kvar.

På plats på Kastrup. Alla väskor med. Tror vi…

Igår kväll passade vi på att ta foto på familjen. Hela familjen. Det var alltid minst 50% av familjen som var redo i rätt ögonblick.
Och eftersom vår kära vän Jonas inte riktigt gör saker halvdant såg vårt hem ut som en proffs-studio.
Återkommer till jul när vi klippt och klistrat färdigt…
NU, mot värmen.

Vi kom, vi såg och vi var så begeistrade att vi var tvungna att återvända….

Australia, here we come. Avfärd 4 december, åter på svensk mark 27:e februari. Det skulle ju kunnat vara värre helt enkelt. Ska göra vårt yttersta på att uppdatera resplaner och våra äventyr här.

Quinn verkar vara minst lika glad för vatten som sin syster. Och pappa.

Idag har vi gratulerat och firat Zoie på hennes 2-års dag. Givetvis blev det frukost med färska bullar, snabbmat med Happy Meal, pannkakstårta (pannkakor är Zoies favorit i livet), ljusblåsning, paketöppning och lekande med presenterna.

Hamburgaren gick ner med väldigt lite övertalning.

Quinn va med vid presentöppningen, men inte särskilt delaktig.

En kort film när Zoie blåser ut sina absolut första levande ljus.

Och kvällen avslutades med välling med nya favoriten Pippi.

Efter promenad till byns Ica tog jag och Zoie ett par minuters extra hålla-oss-hemifrån medan resten av familjen sover middag.

Naturligtvis avnjöts en tugga per frukt från samtliga träd. För att man kan.

Så va Quinn äntligen kommen. Halv sex i morse såg hon ljuset. Hon vägde in på mastiga 4030 gram och en längd på 51cm. Sömn är det brist på, samma sak verklighetsförankringen. Men det börjar rätta till sig. Nu ska vi tydligen ta det här lilla knytet med oss hem och inkorporera henne i vår familj. Minst sagt spännande.