Del 2.
En bit in i resan.
Efter ett nästan en vecka med mycket Disney tog vi tajm-out och hittade istället till Universal’s två parker, en dag Islands of Adventure med bland annat Harry Potter och hela Marvel-gänget och dagen efter till Universal Studios.
Harry Potter-världen var relativt ny, vilket märktes, den drog mycket folk och hade mycket teknik inne i det stora uppbyggda slottet som inhyste attraktionen. Fanns en hel stad uppbyggd direkt ifrån böckerna. -Helt i onödan. Jag har inte ens sett filmerna, men åkturen inne i slottet var mäktig.
Deras modell av uppskjutet/fritt fall, Dr. Doom, var 27,3 gånger bättre (uppskattnignsvis) än något liknande i Sverige. Mer kraft! Fortare upp och snabbare i vändningarna. Den ska man inte åka med något i magen.
Men det var på Universal Studios jag upplevde resans bästa simulator/show: Terminator 2. Väldigt påkostad och mäktig. Och det var här som jag blev hotad att delta i Fear Factor vilket jag mycket motstridigt gjorde.
Första steget va uttagningar som jag nätt och jämt klarade mig igenom. Bristen på inhemsk kultur va större än de fysiska bristerna… Gick iaf vidare och sen blev det skrivkramp med allt friförklarande och friskförklarande för att man överhuvudtaget skulle få vara med. Outfitting av kläder, läkarkontroll, regelgenomgång, skyddsinstruktioner och ytterligare pappersexercis. Vi var till slut 4 tappra lagom lyckligt ovetandes killar bakom kulisserna. Framför hade nu publiken börjat samlas.
På med lekkläder och skyddssele. Sen klättra upp 4 våningar och ut på en smal plattform och greppa tag om handtaget innan golvet försvinner. Hängandet efterföljdes av ett “nerramlande”. Detta moment var inget elimineringsmoment, så jag fick leka ett tag till.
Jag hänger med ett litet tag till.
I nästa gren parades jag ihop med en av de andra deltagarna, sen hängdes jag upp från taket och fick en hink att fånga små sandsäckar som min medtävlande skulle hämta ur ett akvarium fyllt med ålar.
Mitt lag vann. 4 sandsäckar mot 3. I nästa moment var det omvända roller, jag fick 4 “sandsäckar” vilka nu var utbytta till bläckfiskar som jag skulle kasta gungandes till min nu fastspända partner. Vinst ännu en gång. I nästa steg, finalen, skulle jag tävla mot min egen partner.
Jag mitt i bild, bläckfisk på väg att kastas.
Klättra upp för en vägg, riv ner flaggor på vägen och åk nerför en lejdare, spring till en bil med den nyckel som finns på sista flaggan högst upp. Starta bilen som då hissas upp i luften, klättra fram på huven och riv av de flaggor som hänger längst fram på bilen, klättra tillbaka till baksätet där en bazooka väntar. Sikta på målet på väggen, skjut och vinn. Så var reglerna. Lite annorlunda i verkligheten. När vi fick ta på oss simglasögon innan vi gick fram till startpositionerna borde man anat nåt…
Klättrar lungt och försiktigt. Typ.
Gick dock hyfsat bra trots allt. Mest eftersom jag vann! Been there, done that, got the t-shirt! “Fear is not a Factor for Me!” Bar den stolt inne på Universal och fick gratulationer och kommentarer under resten av dagen.
Filmvarianterna av tävlande kommer separat.
Lördag. Uppställning för avförd till Animal Kingdom. Denna dagen blev nog mer lyckad än den skulle kunna varit om vi inte haft Zoie med oss. Hon var ju sällsynt söt i sin giraff-outfit. Detta tyckte personalen inne på parken också som gav oss VIP-behandlingen med företräde i köer och Zoie fick mer uppmärksamhet än någon annan under paraden, Musse och alla hans vänner, inklusive dansare skulle ju kela med henne. Dom som stod på motsatt sida fick i alla fall se ryggen på sina favoriter.
Ännu en dag med shopping, denna inne i ett av dom stora (det största?) varuhusen i Orlando. Största upplevelsen här var helt klart M&M-store. Löjligt stor butik med M&M-saker i alla former. Igen, More is More, för det är så man gör det i USA.
