Kardell's

4 och 2 år. Stort! Viktigt!

Av logistiska skäl var vi hos kusin ”lilla Alicia” i Hjärnarp. Själkklart var det du, Zoie, som döpte henne till just ”lilla” eftersom din favorit i livet just nu (tätt följt av mamma och pappa) heter just Alicia. Din absolut bästa kompis på förskolan.

Självklart var temat ROSA. Eller rättare sagt rosa on acid. ALLT var rosa. Med kraftigt inslag av prinsessor och Disney. Jag lyckades hitta allting möjligt i just rosa, fullständig servis, vi blåste upp rosa ballonger, och det var ju rosa sopsäckar. Så klart. Just tajmingen med Rosa Bandet-kampanjen gjorde ju arbetet något lättare kan jag erkänna.

Naturligtvis avslutades kalaset med en rosa fjärilstårta.

Och ni lekte med pappas Selfiestick. Synd att du är så blyg för att hamna på bilder när någon annan håller i kameran…

Året är 2015. Midsommarafton. Det regnar stora delar av dagen; eftersom det är midsommarafton… Det kommer ni lära er att acceptera.

Jag släpade er till Höör och Dan och Ina. Blev bland annat ert första möte med lilla Søs, nu en månad gammal. Och ”djurifieringen” går frammåt. Flera gånger skulle det klappas, tittas på och påpeka det ena och det andra om katterna på eget initiativ. Då blir man lite extra stolt över er.

En dag fylld med en mängd mat så klart, men Zoie fann glädjande nog en förtjusning i de grillade lammracksen. Episkt goda. Foodporn som någon hade sagt…

Som syns på bilden var ni helt normala. Typ.

Jag och Zoie inviger poolen. 18 härliga friska grader.

Eftersom vårt kök ännu inte är färdigt tvingar jag småtjejerna att laga mat. Går väl så där…

Efter en skaplig utflykt från ”hemorten” Clunes tog vi oss i helgen till Adelaide för en liten titt. Men det var nog mest resan som var målet. Raka vägen dit via inlandet och inte-så-raka-vägen hem därifrån igen igår morse. Och hela dagen. Verkligen. Vi körde den västra delen av Great Ocean Road vi inte tog sist. Sen tar det rätt lång tid om man ska stanna på varje lekplats man hittar och motionera ett barn, mata ett annat och ett tredje tar gärna en paus från att köra.

Fin stad. Finare resa dit. Otroligt fin resa därifrån.

Vi bodde mitt i smeten, hamnade (av någon outgrundlig anledning) högst upp i ett fint hotell (Grand Chancellor Adelaide) och passade på att njuta av både pool och bubbelpool.

Den långa gågatan fylld med restauranger och butiker innehöll även den en massa hinder/måltavlor -beroende på om man är två eller precis lagom över 30 år gammal.
Till exempel som när Zoie hittade ett gäng staty-grisar mitt på gågatan och alla måste metodiskt undersökas, grymtas åt och se till att alla närvarande på gågatan verkligen inte missar att hon faktiskt hittat grisar där.

Notera en världsvan 2-årig shoppingfantast med bagen i ena handen och espressomuggen i andra.

Det finns ju alltid tillfällen, särskilt så här i juletid, en känsla som får ens hjärta att liksom slå lite snabbare, lite lyckligare. Man känner att det finns nog trots allt hopp för en lite bättre och lyckligare tillvaro.  Som när man ser ett stort Apple Store. Den känslan.

Och givetvis fick vi även tvärs över jorden en liten hälsning från hemlandet.

Innan frukost är det samling i sängen. Zoie tycker rätt mycket om sin ”bebis” eller ”Pim” som hon heter enligt Zoie.

Igår eftermiddag, efter att den värsta värmen börjat lägga sig och solen sakta börjat gå ner bakom grannens hus tog vi fram vattenspridaren och försökte kyla ner Zoie. Det blev en kombination av motion och avkylning. Men det tog ett tag för henne att förstå tanken med vattnet och att det var ok att bli blöt. -Får väl se hur det blir sen när hon INTE får lov att bli blöt…
Prognosen för dagen ligger ännu högre och vi räknar med runt 40 grader nu. Lite väl varmt. När tågen ställs in för att det är för varmt vet man att det är på riktigt.

Efter en dryg vecka här i Clunes har vi varit fantastiskt duktiga på att vara här så lite som möjligt. Vi har hunnit med hjulångare, min gamla studiestad och universitetet i Bendigo och besökt Melbourne. Både för shopping och turistande. Akvariet var otippat uppskattat av Zoie och hon hittade en massa nya vänner.

I förrgår när vi var i nationalparken Grampians fick hon till slut äntligen träffa sina kängurur och igår när vi körde en bit av Great Ocean Road vid södra kusten fick hon även se flera ”nalle” = koala… Man kan ju lugnt påstå att vi inte var dom som var mest exalterade av att hitta koalorna så nära.

Nu planerar vi för resan till Adelaide i helgen för att se hur där ser ut och sen julfirandet efter det. Naturligtvis firar vi jul som man gör i detta landet med stor grillfest i shorts och solglasögon. Vi har faktiskt precis avnjutit en grillad hamburgare efter en lugn ”mellandag” med bara lite lugn promenad med hunden, shopping och strosande i Ballarat.

Eftersom vår bilstol inte va helt optimal fick vi modifiera den något… Tack K-Mart för den ”perfekta lösningen”.

En av utsiktspunkterna från great Ocean Road. Kanske inte den bästa dagen för det perfekta fotot, men utsikten är helt fantastisk.

Ännu en…

Ett litet stopp på vägen till Grampians, nationalpark med en massa underliga djur. Cikadorna i mängder gjorde dock det nästan lite obehagligt. Glöm allt vad spindlar och ormar heter. Dessa va värre.

Om man reser med en 2-åring blir det rätt mycket besök på lekplatser för att motinera henne. Men va inte orolig. Pappa blir motiverad han också. Tycker kanske inte det är exakt lika kul, men lider för det mesta bara minimalt.

Och eftersom nästa Göteborgsvarv bara är ett halvår bort, så får man ju passa på att springa även här -i shorts och t-shirt. Lite roligare än med de 15 lager kläder man behöver hemma. Första kvällen såg jag en känguru. Dom är inte direkt sociala och den höll sig i utkanten av sin buske. Inget teleobjektiv med mig på just den löpturen tyvärr. Skaplig utsikt över omgivningarna är det ändå.

Det är RIKTIGT svårt att få någon typ av julkänsla när det är 30 grader ute och strålande sol. Det blir ju inte bättre av att de gör narr av hela tomte-biten.

Vår dotter är en riktig papparazzi och fotar allt som vi andra tycker är intressant. Himla hjälpsamt. För det mesta. I detta fallet lite koalor.

Zoie rusade fram till kängururna som inte var fullt lika intresserade av att bli kelade med som hon var av att kela med dom.

Efter många timmar i bilen kan hon till och med sova med stil och attityd. Sötnos.

I Echuca, en av de riktigt gamla städerna i Australien. En gång landets näst största hamnstad. Idag finns här världens största flotta av hjulångare. Inte många tiotal, men de flesta är otroligt väl bevarade trots uppenbara renoveringar. 1 timme på floden Murray med fika på en av båtarna (Pride of the Murray) var inte alls jobbigt.

Efter exakt en evighet av resande kom vi fram, fick vårt bagage, intygade på heder och samvete att vi inte hade tänkt ta med oss något olagligt in i landet och fick till slut komma in. Klockan är då ca 2.30 på morgonen. Rätt sleten i köttet och trött i bollen. Bara två timmar i en bil framför oss, och på parkeringen stod denna lilla sak och väntade på oss.

Efter en gårdag ev enbart återhämtande från Jetlag har vi idag varit mer äventyrslystna och tittade runt i byn och även gjort lite mer shopping/turistande/utsiktande/promenerande.

Belinda, min gamla studiekamrat från när jag pluggade i Bendigo bor numera inte långt därifrån och vi har inhyst oss i en avdelning av hennes lilla hus.

Zoie sitter i sängen och ritar medan vi packar upp lite och gör oss redo för en andra tur i Clunes, den lilla f.d. guldgrävarstaden vi nu hamnat i. Solglasögonen är på. Jodåsåatte… Så ljust är det här nere.

Zoie som haft lite problem med Belindas King Charles Cavalier, Oscar, har gått från att skrika och springa till att nu lugnt men bestämt och uppmanande springa runt med honom i koppel och lugnt dirigera runt honom.

Lite senare på eftermiddagen var vi i Dalesford och gick en runda runt sjön. Zoie hade himla kul och njöt av varenda liten pinne och sten hon kunde hitta. Och det var inte direkt så att man fick träningsvärk efter den höga hastigheten, hon kom fram till att stigen var hennes sandlåda och alla andra gjorde bäst i att inte trampa på den…

Notera den lilla upptagna tjejen till vänster på panoramabilden.

Vi hann även med en liten lekplats på vägen. Och en utsiktspunkt…

Idag har vi gratulerat och firat Zoie på hennes 2-års dag. Givetvis blev det frukost med färska bullar, snabbmat med Happy Meal, pannkakstårta (pannkakor är Zoies favorit i livet), ljusblåsning, paketöppning och lekande med presenterna.

Hamburgaren gick ner med väldigt lite övertalning.

Quinn va med vid presentöppningen, men inte särskilt delaktig.

En kort film när Zoie blåser ut sina absolut första levande ljus.

Och kvällen avslutades med välling med nya favoriten Pippi.