Så va Quinn äntligen kommen. Halv sex i morse såg hon ljuset. Hon vägde in på mastiga 4030 gram och en längd på 51cm. Sömn är det brist på, samma sak verklighetsförankringen. Men det börjar rätta till sig. Nu ska vi tydligen ta det här lilla knytet med oss hem och inkorporera henne i vår familj. Minst sagt spännande.
Eller det var iaf tanken. Zoie har inte helt greppat konceptet med att ligga ner och sova.
Men hon är minst lika intelligent som sin pappa… Hon hämtade sin lilla pall för att nå upp till dörrhandtaget. Tyvärr går dörren innåt och det gick inte riktigt så bra som det skulle kunna gjort. *Nyfikna föräldrar som mycket spänt följt dotterns innovativa och tröstlösa försök att bryta sig ut ur sovrummet ler förnöjt när hon uppgivet återvände till sängen och drar täcket över sig igen*
Zoie har hittat en vattenpöl och öser med mycket precision upp vattnet i sin hink. Notera tungkontrollen….
Zoie på dagis med bästa kompisen Eric. Snart dags att införskaffa hagelbössa och basebollträn.
Efter en lång kväll på Jennies 30-årsfest fick Zoie ändå följa med ut och “gå”. Större delen av tiden tillbringades dock på axlarna med hakan vilandes på mitt huvud.
