Kardell's

Stort steg taget. Fast inte steg direkt. Snarare färd. Första timmen på mitt helikoptercertifikat är nu avklarad. Bara resten kvar.

Och med facit i hand var det ju helt rätt ställe att flyga. Precis innan vi lämnade Sydney hann jag med en liten utflykt. Lyfte med instruktörens hjälp från en flygplats utanför centrala och sen övade vi på kontrollerna av helikoptern innan jag själv fick ta över. Sen flög jag längs med floden på 500 fots höjd innan vi klättrade till 1000 fot in över Sydney Harbour Bridge och Operahuset. Allt medan min instruktör var fullt upptagen att fota med sin telefon…

Obeskrivlig känsla. Hade jag haft en hand över hade jag fått knipa mig själv, men de var fullt upptagna med att manövrera, parera och övertyga den lilla plåtburk med motor som inte vill annat än att ramla ner -att låta bli just det.

Sen flög vi hemåt igen över Parramatta River och svängde med krökarna (man får nämligen flyga betydligt lägre över vatten än över bostäder) och då tvingas man navigera mer och på så sätt öva.

Min instruktör visade med glädje lite tips och tricks och lekte lite när vi sen kommit tillbaka till flygplatsen. Det absolut svåraste momentet var att hovra. Stå still i luften. Minsta lilla förändring på kontrollerna inuti helikoptern blir ofantligt stora på utsidan och genast har man ytterligare respekt och avundsjuka för piloterna.

Vi får väl se vad som händer i framtiden…

I Ettalong var det två veckor av relax. Varannan dag pool varannan dag hav.

Någon avstickare blev det allt bl.a. en utflykt till The Entrence där vi fick se pelikanerna få mat.

Vi har nu bott en vecka i Sydney. Under denna tid har det varit extremt varmt men härligt. Sydney-festivalen har börjat så det är full rulle. Vi har tittat på en stor gummianka som ligger i Parramatta River, byggt en kartong-keps i Hyde Park och hoppat i Stonehenge.

Självklart har det också blivit en del badande i havet.
Här på Narrabeen Beach blev Morgan som barn på nytt i de stora vågorna. Det gick åt en massa energi på stranden så när vi kom hem fyllde vi på energin med pannkakor och glass.

Igår träffade vi vår vän Alice och hennes man. Vi strosade lite i Mosman och åt fantastiska franska crepes, tog båten till Circular Quay, åt yum cha och återvände sedan med bussen eller som Zoie säger ’barnen på bussen, blä blä blä’.

Nu är vi redo för att möta Anna och Jonas som ska vara med oss resten av tiden här nere.

Lycka. Fira nyår i Sydney. Det är bara svårt att slå. Ja, vi saknade våra vänner och de senaste årens tradition är underbar på alla sätt och vis. Men ändå… Nyår. I Sydney.

Backar lite först. Vi kom fram hit efter avresa från Melbourne och sen kört via bergspasset och Snowy Mountains. Det lilla snö det här landet får hamnar där. Fast inte nu. Lite alp-käsnla att köra där. Har man kört i serpentinvägarna kring alperna så är det rätt mycket copy-paste. Fast HELT annan natur runt om.

På vägen stannade vi en natt i ytterligare ett gammalt guldgrävarsamhälle, Beechworth.

Vi kom efter de två långa dagarnas bilistande fram i Canberra och insåg snabbt att det var en mysig liten stad. Allt var väldigt fyrkantigt och modernt och den är ju framtagen för att bara vara ”mitten mellan Sydney och Melbourne” och det är rätt uppenbart att staden inte växt fram utan ritats fram när man tittar på kartan. Lite som när två syskon bråkar. Både Melbourne och Sydney ville vara huvudstäder. Det slutar med en kompromiss som ingen egentligen är nöjd med.

Parlamentsbyggnaden i Canberra.

I Canberra var vi bl.a. på en utställning om hur Australien som land växt fram på kartorna. Väldigt intressant utsällning med kartor från hela världen där man kan följa hur ”mänskligheten” utforskat länderna och kartlagt dom. Australien har upptäckts för första gången, åtminstone 4 gånger visar det sig. En av de otippat största attraktionerna för oss turister var en karta från 1452 där även dåvarande Norden var med.

Efter den korta vistelsen i den väldigt affärs- och politiksorienterade staden fortsatte vi norrut till Ettalong, en timme norr om centrala Sydney. Detta skulle sedan vara två veckors ”avkoppling” innan vi återgick till lite mer seriöst turistande och runtresande igen.

Darth Quinn ligger vid poolen. Zoie och jag i poolen. Långt där borta i bakgrunden.

Vi checkade in här dagen innan nyårsafton och hade lite tid på oss att förbereda och researcha möjligheterna för det ultimata nyårsfirandet. Hann med karuseller och familjefyrverkeri klockan 9 på kvällen innan vi återvände för att sängifiera de små och vi vuxna kunde njuta av de storslagna fyrverkerierna över Sydney. Magiskt.

Även detta året har jag nöjet att presentera nyårsbrevet för er som inte fått mailversionen:

I år blev det ett annorlunda julfirande för denna familj. Ingen tomte men en massa sol. Julafton börjades med en härlig ’walkabout’ runt sjön i Maryborough och avslutades med köttbullar och lingon.

Juldagen är det som de flesta firar i detta landet och så även vi. Vi började dagen med ett bad i havet på St Kilda beach tillsammans med våra kära vänner Tim och Angela och deras barn. Efter det åkte vi till Belindas pappa Malcolm mitt ute på landet och firade en Australiensisk jul med barbecue, Christmas pudding och en massa öl. Då Malcom är i processen att bygga ett hus och det var över 30 grader ute och ingen skugga på hans tomt, var skjulet den enda platsen som vi alla fick plats för middagen. När solen sedan gått ner satt vi ju givetvis under bar himmel och tittade på den underbara stjärnhimlen.

Annandagen började vi med att titta på massa fina och stora sandslott för att sedan påbörja resan mot Canberra.

Fast som det är här nere…

Efter en skaplig utflykt från ”hemorten” Clunes tog vi oss i helgen till Adelaide för en liten titt. Men det var nog mest resan som var målet. Raka vägen dit via inlandet och inte-så-raka-vägen hem därifrån igen igår morse. Och hela dagen. Verkligen. Vi körde den västra delen av Great Ocean Road vi inte tog sist. Sen tar det rätt lång tid om man ska stanna på varje lekplats man hittar och motionera ett barn, mata ett annat och ett tredje tar gärna en paus från att köra.

Fin stad. Finare resa dit. Otroligt fin resa därifrån.

Vi bodde mitt i smeten, hamnade (av någon outgrundlig anledning) högst upp i ett fint hotell (Grand Chancellor Adelaide) och passade på att njuta av både pool och bubbelpool.

Den långa gågatan fylld med restauranger och butiker innehöll även den en massa hinder/måltavlor -beroende på om man är två eller precis lagom över 30 år gammal.
Till exempel som när Zoie hittade ett gäng staty-grisar mitt på gågatan och alla måste metodiskt undersökas, grymtas åt och se till att alla närvarande på gågatan verkligen inte missar att hon faktiskt hittat grisar där.

Notera en världsvan 2-årig shoppingfantast med bagen i ena handen och espressomuggen i andra.

Det finns ju alltid tillfällen, särskilt så här i juletid, en känsla som får ens hjärta att liksom slå lite snabbare, lite lyckligare. Man känner att det finns nog trots allt hopp för en lite bättre och lyckligare tillvaro.  Som när man ser ett stort Apple Store. Den känslan.

Och givetvis fick vi även tvärs över jorden en liten hälsning från hemlandet.

”Någon” tyckte att 40 grader får en att vilja baka pepparkakshus. Eller iaf bygga ihopa det vi köpte på IKEA. Det blir liksom julkänsla då uppenbarligen.

Innan frukost är det samling i sängen. Zoie tycker rätt mycket om sin ”bebis” eller ”Pim” som hon heter enligt Zoie.

Igår eftermiddag, efter att den värsta värmen börjat lägga sig och solen sakta börjat gå ner bakom grannens hus tog vi fram vattenspridaren och försökte kyla ner Zoie. Det blev en kombination av motion och avkylning. Men det tog ett tag för henne att förstå tanken med vattnet och att det var ok att bli blöt. -Får väl se hur det blir sen när hon INTE får lov att bli blöt…
Prognosen för dagen ligger ännu högre och vi räknar med runt 40 grader nu. Lite väl varmt. När tågen ställs in för att det är för varmt vet man att det är på riktigt.