Kardell's

Asså nu börjar man ju bli knäpp på det här. Trött 2.0. Det är ju inte sömnen i sig som är problemet, utan snarare vakenheten. Den ständiga, återkommande nattliga vakenheten. Min bugg sedan många år, svårighet att somna om, har visat sig vara en dålig egenskap om man ska vakna varannan timme och inte kunna somna på en timme. Red Bull och numera koffein i sitt skitigaste form (kaffe) värderas allt högre.

[youtube=http://www.youtube.com/v/TElE6-clmVs]

Gjort massa saker för första gången. Pratat med försäkringskassan. Hur trevliga som helst! Man kan ringa dom halv nio på kvällen. Kärlek till den kundtjänsten! Nu är det som sagt inte så att jag har nån erfarenhet av dom sedan tidigare. Men vad jag förstår av det här med föräldraledighet så ska jag tydligen bli goda vänner med dom. Hoppas jag.

Och så har vi suttit i soffan och titta varandra djupt i ögonen och försökt kommunicera. Gick inget vidare. Men det var nog rekord i sitta-stilla-utan-att-gråta. Jennie hann duscha. Och med tanke på hur länge DET tar, så fattar ni…

I morgon Danmark med ett ända mål och önskemål från hustrun; danskt korvbröd och riktig dansk pölse-ketchup. I fix!
Egentligen möte med säljarna, fast sånt kommer ju liksom i andra hand…
Nu, drömma och räkna små hoppande vita iPhone 4S.

Helgen inleddes med besök från farmor och avslutades med besök från Sanfridssons med Alina. Hon är 8 månader äldre än Zoie, så man kan se vad som väntar. Lite mer mogen i blick och sätt. Njuter av att vara, och är medveten om när hon är i centrum. Och gillar att leka med sin pappa (nedan med heliumballong), men mamma verkar vara bäst i världen trots allt.

Fått dagens, nej veckans, kan faktiskt va månadens techupplevelse. Fått kela med en iPhone 4S. Tack Linda, ska komma ihåg det när julklappslistan ska fram. Känner på mig att den dagen jag får min (ja, jag SKA ha en) kommer Siri bli en väldigt bra vän till mig. Fantastisk lur. iOS is da shit. Android bara shit…
Givetvis kommer frågan om vit eller svart lur. Svart mainstream, vit lite mer statement. Den dagen, den diskussionen.

Ser fram emot en vecka av intensivt resande. Skandinaviska huvudstäder för 5 poäng. Köpenhamn, Oslo och Helsingfors. Stockholm inte förrän om ett par veckor. Aldrig varit i Helsingfors, aldrig varit i Mumintrollenland alls faktiskt. Ska bli spännande att se hur mycket man hinner turista, men ett späckat schema brukar sätta käppar i hjulet för det av erfarenhet…

Nu, hissa upp sängen, bädda ner mig och sen lite Netflix innan John Blund kommer och fyller på sandförvaringen i mina ögon. Han borde hitta ett bättre ställa än mina ögon att förvara sin sand…

Så var det dax. Grupptrycket och övertalningen vann. Zoie fick träffa alla föräldrarnas arbetskamrater. I går fick alla glada Mediplastare slåss om att hålla henne. Hon var helt utslagen efter en timmes bilfärd, så hon sov mest. När vi slutligen skulle åka därifrån öppnade hon dock ögonen ett kort ögonblick för att kolla in stället innan vi lämnade. Och idag har Jennie haft henne med till sitt jobb för bedömning.

Ja har hittat en rutt i hemmet att gå medan ja tystar en tröstlös dotter. Hon är inte den mest roliga människan kvällstid. Inte ens på långa vägar! Bra för tröst när man tröttnat på att hänga under köksfläkten (som är det mest otippade tipset och lösningen EVER. Danne S. 4 president!) Dock dåligt för slipningen på golvet…

Och så har farmor kommit på besök och får umgås lite med barnbarnet. Det första faktiskt. Vår garderob är nu fylld med dubbelt så mycket kläder. Typiskt trevligt och uppskattat på alla sätt och vis.

Hur kan man va så nöjd med sin present när det känns som man sålt sin själ till djävulen. “Jag kommer aldrig börja dricka kaffe”, “-vänta tills du får barn…” Doh!

Klockan 02.35 inatt gav Jennie slutligen upp. Mina önskningar och Zoies tröstlöshet blev för mycket. Hon fick en napp! Inte vilken som helst. En självlysande napp med inbyggd GPS-sändare, så man kan spåra den i huset med hjälp av en smart app till telefonen. Eller nej, kankse inte så bra, men den var självlysande iaf. Genius! När hon, inte tappade den, utan drog ut den med händerna, inte full koll på motoriken denna fjällan, så hittade man den direkt i sängen. Så enkelt, så smart. We like.

Har ju klippt fruktträden idag också. Vem kom på idén att ha fruktträd i trädgården. Inte för att dom bör finnas någon annanstans än just där, eller vänta, jo. I grannens trädgård! Hela sommaren är dom ivägen när man ska klippa gräsmatta. Limbo varenda gång man kommer i närheten. När hösten sen kommer är det mer tur än skicklighet om man får någon frukt som inte småkrypen redan flyttat in i eller som fåglarna lagt beslag på. För att inte tala om den frukt som hamnar på gräsmattan och som sen gräsklipparen smetar ut. Och alla löv… Tur att dom har frukt på Coop.
-Sen är det ju lite känsla att kunna sträcka sig upp och ta en ny frukt varje gång gräsklipparen kör förbi dom där träden. Och det är ju rätt gott trots allt. Så då får asfalteringen väl vänta nåt år till då.

Efter som Zoie inte ska bli alldeles bortskämd och få massa presenter, så har jag bestämt att vi bara ska ge henne saker på speciella dagar/högtider. Som tex igår, när vi firade 2 veckor sedan vi kom hem från BB… Så hon fick ett litet babygym. Pappa hade otroligt roligt ett tag, Zoie, not so much. Massa roliga melodier och ljud om man slår på de små djuren. Mycket verklighetstrogna. Ljuden, inte djuren.

Tror att på sikt kanske en pojkes leksaker hade åstadkommit mer lek tillsammans med pappa än vad en flickas gör. Fast jag ser ändå fram emot att bygga Lego och leka med bilar när hon blir äldre. Kanske häst-Lego och rosa bilar, men ändå. Zoie får lägga ribban där när hon blir så gammal.

Och på kvällen fick vi celebert besök från familjen Ekberg som tog lite semester från husbyggande för att socialisera och inspektera Zoie. Och så här bra betyg fick hon av Ina:

Massa god mat -till slut och massa mys med dagens huvudperson, den mindre, även om den större trivs på bilder den med…

Helgen avslutades för mig med lite ljusdekoruppsättning på huset i solnedgången. Förra året satte jag och Herr Ekberg upp dom i vinande snöstorm och en hög minusgrader. Sånt män gör för att dom kan. Gillade denna varianten bättre.

Nu ser vi fram emot en ny vecka med nya upptäckter. De senaste dagarna har Zoie upptäckt ögonen, iaf sina egna. Och funktionen av dom. Inte den vätskeläckande funktionen som kombinerat med högljutt läte utgör mycket smärta för föräldrarna, utan seendet. Tidigare har hon följt skiftningar i ljus/mörker, men nu följer hon med blicken och vi stod 10 minuter framför badrumspegeln nu ikväll och tittade på reflektionen. Säkert inte så att kopplingen är gjord hos henne ännu, men trivdes gjorde hon iaf och tittade mycket intensivt. Kul att se! Det går frammåt.

Hur trött är man när man lägger 10 minuter på att läsa instruktionerna för att desinficera en nappflaska i micron. Jag LÄSTE verkligen instruktionerna. Flera gånger. Hjälpte dock till slut. Och den stackars utsvultne ungen fick lite mat. Vi var ju hos BVC i torsdags. Zoie låg lite under på viktkurvan, och vi fick därför rådet att försöka lägga till lite extra mat, sån däringa med bakterieflora och för matsmältningsproblem

Ond cirkel det där. Hon skriker, vi får inte sova och hon får ingen mat. (för att jag är för trött för att följa instruktioner)

Så sedan klockan 5, när dottern bestämde sig för att inte sova, gjorde ingen annan det heller. Klockan 8 skickades hon ner i en vagn och jag ut för att gå en runda med henne för att hon skulle sova lite. Under den dryga timmen och en halv vi var ute sov hon nog sammanlagt 10 minuter.

Vår dotter ska bli rappare, Yo, mama, show me da milk!

Nej, hon hade inget att säga till om. Då gör jag som jag vill! Mohawk är SÅ rätt just nu. Bara så ni vet där ute.

Och så här liten va hon för exakt två veckor sen när vi lämnade BB:

Lite Bigfoot-varning på det här. Folk säger sig ha sett det. Andra har sett spår. Några känner någon som säger sig ha sett det. Men ingen har någonsin sett bevis på det. Förrän nu! Idag har jag äran att presentera första bilden på att Zoie kan le. Inte så att vi tvingade fram det med våld. Bara nästan. Klar top-tio bild iaf.

Här även ett tips till oss som tycker att sladdar har en enda uppgift, att försvinna! Har under en veckas tid nu använt Eye-fi. Trådlös överföring av bilder från kameran till datorn. Trådlöst, utan att ta ut minneskortet ur kameran. Allt annat verkar ju puckat… Minneskortet har ett wi-fi-chip, som ansluter till samma nätverk som datorn och skyfflar över bilderna. Jagade det när vi va i USA i våras, men hittade inte modellen jag sökte, och nu när det kommit en nyare feature så hamnade den i brevlådan. Tack för det Webhallen.

Va lite strul i början. Mitt Fort-Knox-nätverk va tydligen inte uppskattat av kortets lilla nätverk. Men nu sprutar bilderna över till datorn i strid ström efter att man öppnat locket på datorn. Och till iPaden. Och till telefonen. Fast det är en HTC…

Tur att man är pappaledig, så man kan vara ute och göra nytta i fina vädret. Inte ensam, hade dottern med mig så klart. Hon var dock inte till så mycket hjälp som man kunde hoppas på när man rengör hängrännor.

45 lager kläder i höstrusket så man inte fryser och två dinglisar så man inte får tråkigt på sikt.

Fick den bästa starten på dagen på länge. Eller vänta, stryk det, varit vaken större delen av natten. I alla fall. Kommer till Sturup i morse, tar en Sydsvenskan, hittar min plats (alltid 6F på 737:or) börjar bläddra medan planet fylls på och förbereds. “Hälften av alla piloter har somnat under flygning, 70% har begått misstag på grund av trötthet.” Fyra flygningar den dagen framför mig. Hmm, fick en sån där stark dragning tillbaka till sängen. Kollar mobilen, ingen som akut behöver mig av planet. Doh. Gilla läget!

Sleten i köttet och trött i ögat hamnade jag till slut, efter en mycket givande dag i Luleå, på flyget hem. Hann knappt landa i sätet och stänga ögonen innan jag somnade och drömde mig bort till nån trevlig destination (allt utom Arlanda) och vaknade förvånansvärt utvilad, dax att ta på sig sälerhetsbältet och lyfta. Powernap is da shit. Tror det är nåt som ligger i generna och kommer fram vid förälsraskapet. Kan också vara kroppens metod att hårdförneka att man saknar 6 timmars sömn från senaste dygnet och vem vet hur många från senaste veckan.

Som tur var fick barnmatbespisningen hjälp från tant Anna, krävdes inte så mycket övertalning tror jag.

Gjorde en observation i väntan på att få boarda från Arlanda. Alla tycks ha en sån där iPhone. Inte så att jag är bitter, bara en observation i allmänhet. -Och där växte näsan igen ja…

Läste att försäkringsbolagen ser en trend med, antingen mer fokuserade tjuvar eller, mer troligt, folk som “tappar bort/får stulen/råkar ta sönder” sin nuvarande iPhone precis innan det släpps en ny modell. Helt enkelt dax att ringa och anmäla min HTC som skräptelefon och be att få en iPhone istället. Att de va så enkelt.

Just det, innan jag glömmer. Helikoptercertifikat kostar ca 200.000 kronor. Bidrag tas tacksamt emot. Tänk på att jag snart fyller år! Och nej, ett stort paket med massa luft att ha under vingarna godkänns inte…