Utgång.
Precis som många andra passade vi på att komma ut i vårvärmen (iskall snålblåst, men jag är optimist) på en promenad. Då ser man så här nöjd ut när man slipper gå själv. Väl inbakad i sina lager av kläder.
Nyårsafton.
Fantastiskt underbart. Fantastiskt gott. Fantastiskt trevligt. Fantastiskt på alla sätt och vis. Man skulle liksom gjort om det mer än en gång om året. Minst. Lite som julafton, fast inte alls. Mycket godare mat, inga presenter och man får va uppe mycket längre! Iaf om man heter Zoie och är snart 3 månader gammal. (I morgon faktiskt)
Ekberg’s bjöd in storstilat till inspektion av nya huset och gourmetmåltid, med en strålande punktinsats på köttet från Martin.
Vi värmde upp oss inför allt ätande med skyttetävling. Pumphagelbössa, typ, på badrumsdörren. Inte var dag man testat, men utmanande och lika för barn/vuxna. Eftersom jag inte riktigt vann så måste någon ha fuskat och således är resultatet oviktigt. Zoie kan snart stå, då måste hon ju få en sån i present. Skjuter sugproppar och tomhylsorna flyger ut på sidan. Barnsligt mäktigt!
Zoie hade en nästan lika trevlig kväll som på julafton, lite mer gnällig. Men hon var fullt förberedd på en kväll full med raketer och smällare. Vi tackar Peltor särskilt för det. Hon tittade lite förstrött på raketerna ibland, men inte ett halvt blink vid smällarna. Trötthet garanterad inblandad, men kul att hon va med.
Tolvslaget firades in på gatan tillsammans med de nygifta grannarna (Gifta sig på nyårsafton. Pluspoäng. Lätt att komma ihåg datumet!) och deras släkt och vänner. Med OS i stor raketlåda (deras) och lite mer human (vår) njöt vi alla av fyrverkerierna.
Hela sällskapet sov över och 4 timmar efter midnatt var det dax att sova för denna mannen och det han blev några timmar innan fröken vaknade och tyckte att sova var tråkigt. Mysigt med hotellfrukost på hemmaplan.
Traditionsenligt följde Mastodontfilm-marathon dagen efter. Av olika anledningar var gänget en liten smula jättesletna och krypa ner i soffan är lagom mentalt utmanande. Gudfadern. Första filmen. Får väl ta dom andra påföljande år. En sann klassiker som jag nu sett för första gången…
Ser redan fram emot nästa nyårsfirande! Bring it on!
Julklappen.
Som jag aldrig fick vill säga… Den Tomten som kommer med såna paket skulle jag vilja träffa.
Kolla in länken härunder för innehållet. Gissa först!
Uppenbar dreggelvarning!
Julhelgen.
Migration.
Hmm. Om allt är som det ska, vilket jag tror. Och allt fungerar som jag hoppas, vilket det borde. Och allt är på rätt plats, vilket ska bevisas; så ligger nu vår rediga hemsida uppe paw rhik-tit. Välkommen in för en sneek-peek på Kardell.se. Min chef sa i något sammanhang ”om Gud vill och skiten håller!” Känns lite så just nu faktiskt. Glöm inte vantar och snöskyffel bara, prognosen säger snö.
Ni kanske känner igen den, då den egentligen bara flyttat. Och när jag säger ”bara” så menar jag inte det. Alls.
FYI, samtliga Kardellares mail-adresser kommer att migreras till kardell.se. Fungerar redan nu. Testa vet ja! [förnamn][snabel-a]kardell.se
Kabelfritt.
Ägnat kvällen åt att krypa runt på loft och vind och lagt en kabel (!), allt för att kunna få ett trådlöst hem… Gjorde en noga kalkylerad upptäckt där ute. Det är kallt på andra sidan isoleringen. Riktigt kallt.
Så nu är familjens 19:e Applepryl installerad i sovrummet. Jag jublar och gläds åt familjens nya kelgris. Ensam. Men amning har aldrig varit en så fullständig surroundupplevelse i så många rum med så mycket att titta på och uppleva.
Zoie gjorde mig sällskap i det mesta av aktiviteterna. Inte så mycket krypande som noga följandet av kabeldragningen på insidan. Blir hon ljude när hon blir stor har hon iaf en stolt far. Fattig men stolt. ”Men älskling, klart att hon ska ha 7.1-ljud i barnrummet…” Boomboxen kan gå och duscha.
Julklapp.
Till arbetskamraternas stora förtjusning fick jag en extra paket vid paketutdelningen av chefen idag…
Humor är LÄTT en bra egenskap hos en chef!