Kardell's

Finn ett fel…

Nu börjar det likna nåt. Den här kan jag tänka mig. På riktigt…

Världens första gång jag var pappaledig i måndags. Mycket spännande.

Vi övade på att säga pappa, tyvärr började jag ostrategiskt med bokstaven ’P’. Sätt en sked gröt till munnen och säg bokstaven p. Haveri! Gröt överallt. Jag såg inte riktigt humorn i det, men det gjorde tydligen Zoie, och det är ju viktigast trots allt. Särskilt med mitt tålamod.

Vi fick en mysig dag med jobbesök och promenad samt en hel del lekande givetvis.

Inte för att vi gått igenom strategin djupare, men vi hade beställt en lekkamrat till henne, och han föddes i måndags. Varmt välkommen till kusin Ebbot, eller baklänges-Tobbe som jag tänker envisas att kalla honom!

De två senaste dagarna har jag tillbringat i SAS varma säten. Inte helt säker på att det är uteslutande ett bra betyg med tanke på min termostat, men men. Igår utställning Stockholm/Uppsala. Och idag Östersund med möten. Det finns egentligen bara en liten hake med detta resande, eller egentligen 4,40. Det är då man får gå upp…

Och eftersom vi tycker om att flytta och allt vad det innebär så har vi ingått förhandlingar med en mäklare. Zlatan ska ju sälja sitt hus, och jag tyckte att där skulle jag kunna bo. Jag och mäklaren är inte helt överrens om priset ännu dock. Mest för att dom inte svarat på mitt erbjudande ännu.

I morgon ser jag fram emot en lång skön dag hemma med massor av film, mys i soffan, god mat och egentid. Nu ska jag ju va pappaledig, så inget av det kommer ju hända, men drömma kan man ju!

Over and out.

Frisk luft och solsken.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KUvzqPjlJu4&feature=youtu.be&w=220&h=400]

Mat är kul. Och gott.

Så kom då Nya iPad.

Inte iPad 3. Inte iPad 2S. Utan Nya iPad. Bara så ni vet. Nya iPad är alltid nyare än vilken ny iPad som helst. Krångligt? Inte alls. Apple-iskt? Spot on!

23 Mars kan alla vi lägga vantarna på detta fantastiska underbara mirakel. Men lyssna inte på mig, lyssna under 90 sekunder och räkna superlativen så förstår ni precis hur bra den är. Helt galet!

Har ni suttit bakbundna i en källare någonstans och ännu inte köpt en iPad (det måsta ju vara enda anlednignen till att INTE ha köpt någon) är det dax nu. Retina-display (högra upplösning än solsystemet), snabbare internet (hur fort som helst), massa nya nördigheter under skalet (monstertrimmad), samma batteritid (oändligheten och vidare) och uppdaterad design (bara nyare, givetvis bättre, men mest nyare).

Jag skulle kunna tänka mig att lägga den på min 31 år och 5-månaders dags-önskelista! Bara så ni vet…

Så här mysig jacka får man när det blir vår…

Måndag. Sista veckan. 4 dagar kvar innan avfärd. Skynda skynda, nu är det bråttom. Parkera bilen, hoppa in i monorailen och landa i Magic Kingdom, den klassiska, genuina Disney-parken. Det är här man hittar Slottet!

Det är precis så stort som man tror att det skulle vara när det var så pass litet som det faktiskt är. Men med lite fyrverkeri i bakgrunden blir det sådär magiskt trots allt.

Attraktionerna här är delvis gamla, men de flesta har piffats till och är lika bra idag. Något undantag dock… Pirates tillhör dom bättre, med Jack Sparrow inplanterad sedan han blivit kändis. Mycket har behållits av sentimentala skäl, men här finns givetvis en hel del nya attraktioner också.  En av de häftigare är Space Mountain. Bergochdalbana i nästan komplett mörker. Många snabba svängar och fall som man inte ser och som då blir lite häftigare. We like.

Tisdagen var sen Sea World, denna park var mer av en sitta stilla och titta på vattendjur som gör konster. Späckhuggare och delfiner. Sjölejon och uttrar. För dom flesta. Annars kan man springa mellan åkattraktionerna. Här hade dom resans klart bästa bergochdalbana, Manta. Man sätter sig ner, bygeln åker ner över axlarna -och vaderna låses fast. Sen hissas man baklänges upp tills man tittar rakt ner i marken. Sen bär det av. Up up up and away! Adrenalinkick i kvadrat. Dom hade även en Flum-ride á la Liseberg. Fast av deras modell blev man riktigt våt. Inte riktigt så vi planerade det…

Eftersom detta var alla hjärtans dag åkte vi till Red Lobster och avnjöt en fantastisk skaldjursmiddag på kvällen. Tur att dom inte finns i Sverige, hade blivit så dyrt då. Och i den kategorin; Dunkin Donuts. Deras frukost är så himla god. Resans bästa alternativ, alla var överens (utom Jennie, men det spelade ingen roll, för ingen annan gillade hennes alternativ)! Frukostefterrätt; Boston Creme, donut med vaniljcreme och chokladglasyr med små chokladtoppar på. Nom-nom! Nu är det ju inget Viktväktaralternativ direkt, så det är bra att dom inte finns här i närheten.

Vi hade ju pool på vår innergård, där jag simmade nästan var morgon. Men onsdagen var egentligen första dagen vi faktiskt utnyttjade den i någon större utsträckning till lekande och svalkande. På eftermiddagen gjorde vi en blixtvisit för att plocka upp de sista beställningarna och på kvällen åkte vi sen ner till Downtown Disney igen och strosade.

Torsdagen blev lite avslutningsheat. Vi åkte tillbaka till Hollywood Studios för att titta på den stora showen Fantasmic, en vatten och fyverkerishow i sann Disney-anda, storlek större av allt. Extra Plusmeny. 9000 sittande i en stor amfiteater.

Vi hann även med att åka de där favoritattraktionerna en sista gång.

Sen var det hem att packa det som fick plats och slänga det som inte klarade de hårde kraven för att få följa med hem igen. Strax innan midnatt var den sista väskan stängd, vägd och de fyra timmar tills vi skulle upp och bege oss till flygplatsen kom skrämmande fort.

Och sen var vi hemma… Typ. 900 bilder sammanplockade från resenärerna visas gärna för den som orkar ta sig igenom det. Jobbar på att städa undan kopiorna.

Nu tillbaka till en vardag och försöka landa i att bädda sin egen säng och inte bara slänga handduken på golvet efter att ha duschat. Helt plötsligt börja laga mat igen. Inte BARA välja mat och restaurang, utan att även faktiskt laga den oxå. I-landsproblem helt klart.

Det dröjer nog nåt decennium innan vi hittar tillbaka till Disney igen. Men att åka tillbaka dit får man väl göra. För Zoies skull om inte annat ;o)

En bit in i resan.

Efter ett nästan en vecka med mycket Disney tog vi tajm-out och hittade istället till Universal’s två parker, en dag Islands of Adventure med bland annat Harry Potter och hela Marvel-gänget och dagen efter till Universal Studios.

Harry Potter-världen var relativt ny, vilket märktes, den drog mycket folk och hade mycket teknik inne i det stora uppbyggda slottet som inhyste attraktionen. Fanns en hel stad uppbyggd direkt ifrån böckerna. -Helt i onödan. Jag har inte ens sett filmerna, men åkturen inne i slottet var mäktig.

Deras modell av uppskjutet/fritt fall, Dr. Doom, var 27,3 gånger bättre (uppskattnignsvis) än något liknande i Sverige. Mer kraft! Fortare upp och snabbare i vändningarna. Den ska man inte åka med något i magen.

Men det var på Universal Studios jag upplevde resans bästa simulator/show: Terminator 2. Väldigt påkostad och mäktig. Och det var här som jag blev hotad att delta i Fear Factor vilket jag mycket motstridigt gjorde.

Första steget va uttagningar som jag nätt och jämt klarade mig igenom. Bristen på inhemsk kultur va större än de fysiska bristerna… Gick iaf vidare och sen blev det skrivkramp med allt friförklarande och friskförklarande för att man överhuvudtaget skulle få vara med. Outfitting av kläder, läkarkontroll, regelgenomgång, skyddsinstruktioner och ytterligare pappersexercis. Vi var till slut 4 tappra lagom lyckligt ovetandes killar bakom kulisserna. Framför hade nu publiken börjat samlas.

På med lekkläder och skyddssele.  Sen klättra upp 4 våningar och ut på en smal plattform och greppa tag om handtaget innan golvet försvinner. Hängandet efterföljdes av ett ”nerramlande”. Detta moment var inget elimineringsmoment, så jag fick leka ett tag till.

Jag hänger med ett litet tag till.

I nästa gren parades jag ihop med en av de andra deltagarna, sen hängdes jag upp från taket och fick en hink att fånga små sandsäckar som min medtävlande skulle hämta ur ett akvarium fyllt med ålar.

Mitt lag vann. 4 sandsäckar mot 3. I nästa moment var det omvända roller, jag fick 4 ”sandsäckar” vilka nu var utbytta till bläckfiskar som jag skulle kasta gungandes till min nu fastspända partner. Vinst ännu en gång. I nästa steg, finalen, skulle jag tävla mot min egen partner.

Jag mitt i bild, bläckfisk på väg att kastas.

Klättra upp för en vägg, riv ner flaggor på vägen och åk nerför en lejdare, spring till en bil med den nyckel som finns på sista flaggan högst upp. Starta bilen som då hissas upp i luften, klättra fram på huven och riv av de flaggor som hänger längst fram på bilen, klättra tillbaka till baksätet där en bazooka väntar. Sikta på målet på väggen, skjut och vinn. Så var reglerna. Lite annorlunda i verkligheten. När vi fick ta på oss simglasögon innan vi gick fram till startpositionerna borde man anat nåt…

Klättrar lungt och försiktigt. Typ.

Gick dock hyfsat bra trots allt. Mest eftersom jag vann! Been there, done that, got the t-shirt! ”Fear is not a Factor for Me!” Bar den stolt inne på Universal och fick gratulationer och kommentarer under resten av dagen.

Filmvarianterna av tävlande kommer separat.

Lördag. Uppställning för avförd till Animal Kingdom. Denna dagen blev nog mer lyckad än den skulle kunna varit om vi inte haft Zoie med oss. Hon var ju sällsynt söt i sin giraff-outfit. Detta tyckte personalen inne på parken också som gav oss VIP-behandlingen med företräde i köer och Zoie fick mer uppmärksamhet än någon annan under paraden, Musse och alla hans vänner, inklusive dansare skulle ju kela med henne. Dom som stod på motsatt sida fick i alla fall se ryggen på sina favoriter.

Ännu en dag med shopping, denna inne i ett av dom stora (det största?) varuhusen i Orlando. Största upplevelsen här var helt klart M&M-store. Löjligt stor butik med M&M-saker i alla former. Igen, More is More, för det är så man gör det i USA.

Snart utdöende även i Italien. Äkta vedeldad pizza.