Kardell's

Fast som det är här nere…

Efter en skaplig utflykt från ”hemorten” Clunes tog vi oss i helgen till Adelaide för en liten titt. Men det var nog mest resan som var målet. Raka vägen dit via inlandet och inte-så-raka-vägen hem därifrån igen igår morse. Och hela dagen. Verkligen. Vi körde den västra delen av Great Ocean Road vi inte tog sist. Sen tar det rätt lång tid om man ska stanna på varje lekplats man hittar och motionera ett barn, mata ett annat och ett tredje tar gärna en paus från att köra.

Fin stad. Finare resa dit. Otroligt fin resa därifrån.

Vi bodde mitt i smeten, hamnade (av någon outgrundlig anledning) högst upp i ett fint hotell (Grand Chancellor Adelaide) och passade på att njuta av både pool och bubbelpool.

Den långa gågatan fylld med restauranger och butiker innehöll även den en massa hinder/måltavlor -beroende på om man är två eller precis lagom över 30 år gammal.
Till exempel som när Zoie hittade ett gäng staty-grisar mitt på gågatan och alla måste metodiskt undersökas, grymtas åt och se till att alla närvarande på gågatan verkligen inte missar att hon faktiskt hittat grisar där.

Notera en världsvan 2-årig shoppingfantast med bagen i ena handen och espressomuggen i andra.

Det finns ju alltid tillfällen, särskilt så här i juletid, en känsla som får ens hjärta att liksom slå lite snabbare, lite lyckligare. Man känner att det finns nog trots allt hopp för en lite bättre och lyckligare tillvaro.  Som när man ser ett stort Apple Store. Den känslan.

Och givetvis fick vi även tvärs över jorden en liten hälsning från hemlandet.