feb
26
2012
Björn.
My name is Björn. Babybjörn.
feb
24
2012
Hemkomst.
Så har vi då kommit hem. Den fulla redogörelsen får ni vänta på ytterligare något. Kan dock bjuda på lite ”Best of” bilder från Orlando-resan.
Zoies första resa gjordes i första klass, så gott om utrymme att sitta/ligga och leka på. Helt perfekt.
Coolaste Giraffen på hela Bush Gardens! Kanske sötaste?
Och av någon outgrundlig anledning hamnade jag i Fear Factor och tvingades utstå massa våghalsiga hjältemod. Och ja, jag vann!
Det gäller att sola HELA sig, så man inte får massa ränder efter blöjor och annat…
Det ingick en giraff i biljettpriset till en av parkerna, otroligt fördelaktigt. Jag gav dock min till en annan gäst eftersom SAS inte uppskattade den som handbagage. Dåligt.
Zoie och jag framför en av världens mest kända slott.
Ja, olika giraff-öron var ett stående tema.
Ska sammanställa resan något mer utförligt och kronologiskt inom snart. Håll till godo så länge. Go kväll!
jan
28
2012
Hållfasthet.
Nya bästa kompisen i ett fast grepp. De prasslande vingar är roligare än något annat. Till och med badankan når inte riktigt upp i fjärilens status…
jan
25
2012
Svårväckt.
Så här roligt har man när man har en bebis som borde vakna, men inte riktigt vill….
[youtube=http://www.youtube.com/watch?edit=vd&v=Mc2HjdxtcHc&w=300&h=400]
jan
22
2012
Plastprassel.
För första gången igår fick Zoie uppleva snö. Det där vita som faller och ställer till besvär för en massa människor, men som är underbart för barn. I alla åldrar. Smålandsbesök med kalas för morbror Axel på hans 5-års dag stod på lördagens schema.
Här med morbror Axel och moster Ellen.
Denna dagen har varit otroligt ohändelserik. Inte så mycket sömn inatt, blir liksom lite fel om man sover 7 timmar i en bil under transport fram och tillbaka till Småland. Alltså behövdes ingen sömn under natten. Iaf inte innan 04.00. Om man inte är vuxen och var vaken i bilen, för då hade man minsann uppskattat att få sova.
Så det blev lite längre mysmorgon med frukost i sängen och film istället. Som underhållning för en 3-månaders bebis bjöds det på plastpåse. Otroligt uppskattat. Se videolänk nedan.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ZHpOZwHeWPs&w=300&h=400]
jan
10
2012
Badande.
Badandet blev minst 25% roligare när man nu klara sitta ”själv” i sin lilla stol i sitt lilla badkar. Som står i ett stort badkar. Vattentätt. I teorin. Inte för den som genomför badandet, I tell you.
Och efteråt har man möjligheten att, låt oss kalla det utforska, olika frisyrer som kan vara aktuella längre fram… -Och JA, tungan är nog inte helt anatomiskt korrekt på denna modellen. Hänger ofta ut en bit.
jan
6
2012
Utgång.
Precis som många andra passade vi på att komma ut i vårvärmen (iskall snålblåst, men jag är optimist) på en promenad. Då ser man så här nöjd ut när man slipper gå själv. Väl inbakad i sina lager av kläder.
jan
4
2012
Nyårsafton.
Fantastiskt underbart. Fantastiskt gott. Fantastiskt trevligt. Fantastiskt på alla sätt och vis. Man skulle liksom gjort om det mer än en gång om året. Minst. Lite som julafton, fast inte alls. Mycket godare mat, inga presenter och man får va uppe mycket längre! Iaf om man heter Zoie och är snart 3 månader gammal. (I morgon faktiskt)
Ekberg’s bjöd in storstilat till inspektion av nya huset och gourmetmåltid, med en strålande punktinsats på köttet från Martin.
Vi värmde upp oss inför allt ätande med skyttetävling. Pumphagelbössa, typ, på badrumsdörren. Inte var dag man testat, men utmanande och lika för barn/vuxna. Eftersom jag inte riktigt vann så måste någon ha fuskat och således är resultatet oviktigt. Zoie kan snart stå, då måste hon ju få en sån i present. Skjuter sugproppar och tomhylsorna flyger ut på sidan. Barnsligt mäktigt!
Zoie hade en nästan lika trevlig kväll som på julafton, lite mer gnällig. Men hon var fullt förberedd på en kväll full med raketer och smällare. Vi tackar Peltor särskilt för det. Hon tittade lite förstrött på raketerna ibland, men inte ett halvt blink vid smällarna. Trötthet garanterad inblandad, men kul att hon va med.
Tolvslaget firades in på gatan tillsammans med de nygifta grannarna (Gifta sig på nyårsafton. Pluspoäng. Lätt att komma ihåg datumet!) och deras släkt och vänner. Med OS i stor raketlåda (deras) och lite mer human (vår) njöt vi alla av fyrverkerierna.
Hela sällskapet sov över och 4 timmar efter midnatt var det dax att sova för denna mannen och det han blev några timmar innan fröken vaknade och tyckte att sova var tråkigt. Mysigt med hotellfrukost på hemmaplan.
Traditionsenligt följde Mastodontfilm-marathon dagen efter. Av olika anledningar var gänget en liten smula jättesletna och krypa ner i soffan är lagom mentalt utmanande. Gudfadern. Första filmen. Får väl ta dom andra påföljande år. En sann klassiker som jag nu sett för första gången…
Ser redan fram emot nästa nyårsfirande! Bring it on!
dec
30
2011
Julhelgen.
Så har då julens firande kommit till en ända och vi har avverkat ytterligare en arbetsvecka. Skönt. 4 dagar är mer lagom längd på en vecka.
Lille Julafton; avfärd aptidigt för att komma iväg till farmor i Göteborg och leka i all snön och bygga snögubbar och dra runt Zoie i släde och fira jul i smyg lite tidigare. Tyvärr var där ingen snö, så vi ställde in och körde hem igen. Typ. Jul firades med sällan skådad storlek på pakethög. Zoies namn på 95% av dom. Dooh! Men eftersom hon inte har löst det där med fingrarna ännu fick jag vara stand-in och öppna. Verkligen jätteuppoffring från min sida, men vad gör man inte för sitt underbara barn. Fick umgås med farmor och Gizmo, som Jennie envisas med att kalla för ”storebror”. Uppenbar brist på syskonkärlek från hans sida. ”Hon låter, jag går.”
Fast vad gäller hennes händer är det nog inte långt borta att få koll på dom. Hon satt och jonglerade med nappen tidigare i köket. Smart brud det där. Krypa känns så U-land, hon kommer med all säkerhet snart kunna gå, verkar inte det minsta intresserad av något mellanläge där. Står och balanserar själv nu -med viss support givetvis. Att testa hur länge hon kan stå själv utan att jag håller alls skulle ju kunna vara farligt. Skulle jag väl aldrig göra. Igen.
Jomen. Så på Julaftons morgon for vi vidare, från skogarna i götet till de småländska skogarna. Bilen nu på bristningsgränsen till hur mycket en småbil kan lastas med barnattiraljer och julklappar. En barnvagn och två vykort så var bagageluckan full… Fjantbil. Inte alls så att jag längtar efter nya bilen, men tänk om!?
Julfirande nummer två med morfar var tanken. Vattkoppor satte stopp för det, blev dock resten av släkten och en ny hög med julklappar. Till Zoie och de andra barnen. Var julen till för dom små eller hur var det nu? Hon har dock lite dålig känsla för det där med traditioner. Hon passade på att sova mitt under Kalle. Hon hinner väl iof tröttna på det med i sinom tid. Som vi vuxna gjort. Snart. Och eftersom våra julmagar var tomma ner till en kritisk nivå efter att inte ha ätit på tre hela timmar fyllde vi snabbt på med julbordets alla godsaker. En grisfot kanske? Tack, men nej tack. Tar en bit sill till istället. Dopp i grytan hör liksom till det småländska firandet. Bara att gilla läget.
Helgens tredje firande kom redan ett par timmar senare. Då var det blivande kusinen, under arbetsnamnet Jean-Claude/JC/Jay Z eller dylikt med fodervärd tillika moster som bjöd in till ytterligare en strålande festmåltid i trevligt sällskap. Vet inte om man ska erkänna att Ingmar Bergmans snapsvisa (om man nu kan kalla den det) var den stora vinsten för kvällen; ”Tystnad, tagning!” Episkt!
Söndagen fick en kanonstart med tomtegröt för att fylla nåt litet eventuellt undansjunkt hål i matsäcken. Gott-i-gott-gott. Sen avfärd för julfirande nummer fyra hos gammelmormor. Den danska varianten av julfirande, då den släkten tillhör våra kära landsgrannar. Att vi berättade att Zoie härstammar från dansken Gorm den gamle enligt släktforskningsevidens, höjde av någon anledning stämningen två steg. Många timmar senare och minst lika många paketöppningar och matsessioner senare var det dax att rida mot solnedgången. Eller köra hem i mörkret och regnet. Frågan är vilket som är minst julstämning kring. Vi tog bilen i vilket fall som helst. Hann med ett släktfoto och alternativt släktfoto, avgör själv…
Erfarenheten härifrån var iaf att paket med leksaker som låter är jättekul. Ett tag. ”Dom som tillverkar spelande/plingande leksaker kan omöjligt ha barn själva”… Vi får väl se hur länge vi står ut med Zoies nya arsenal av just sådana leksaker. Nästa erfarenhet; hämnden är ljuv! Hon fick ett par otroligt fina gosedjur också. Som inte säger ett ljud. 10 poäng!
Nyår med Familjen Ekbergs trevliga sällskap stundar. Ska bli fantastiskt kul att träffas igen. Eftersom dom nu Höör hemma i Skånes mitt, så är det väl bara att spola av traktorn, ta fram banjon och på med halmhatten. -It’s funny cuz it’s true! ;o)
