Tand 3.0
Nu har det hänt. Den absolut viktigaste tanden mellan nummer två och fyra. Den tredje tanden har kommit. Det var lite febrigt och ouppskattad dag i går när den kämpade sig igenom.
Men på lite bättre humör idag. Vi har busat i sängen och sprungit/krupit i nya soffan. Drickahållaren utgör ett farthinder av den större modellen. Men med rätt kombination av kryp/has/gnäll/drag/ilska går det till slut. Nu har det badats och hon somnade innan huvudet landade på kudden, helt slut.
Zoie tagit ett steg närmre till att gå! (löjligt nöjd)
Vi införskaffade en gåvagn av enklare modell (snudd på personbästa i kort tid på IKEA på tal om det). Ett mjölpaket och 10 skruvar senare kan vi nu öva att gå med vagnen. Inte helt lätt för henne. Hon hade en otippad ovilja att släppa våra händer och ta i handtaget i stället. Jag är dock rädd att det är rädsla istället för ovilja. Vi kan gå tvärs över hela huset, men när vi sen kommer fram till vagnen (20 minuter senare) ökar gravitationen spontant och lokalt i dess närhet och rumpan likdom dras mot marken. Vi har ännu inte övervunnit denna kraft. Hon har gått några få steg, mer eller mindre ovetandes om att det var den hon hade framför sig. Work in progress så att säga…
Men lite övning då och då och en himla massa spring i övrigt (en stycken böjd föräldrer som håller i).
På allmän begäran lite foton på fjällan. Följaktligen inga där hon går. -Ännu.
