Kardell's

Hur kan man va så nöjd med sin present när det känns som man sålt sin själ till djävulen. “Jag kommer aldrig börja dricka kaffe”, “-vänta tills du får barn…” Doh!

Klockan 02.35 inatt gav Jennie slutligen upp. Mina önskningar och Zoies tröstlöshet blev för mycket. Hon fick en napp! Inte vilken som helst. En självlysande napp med inbyggd GPS-sändare, så man kan spåra den i huset med hjälp av en smart app till telefonen. Eller nej, kankse inte så bra, men den var självlysande iaf. Genius! När hon, inte tappade den, utan drog ut den med händerna, inte full koll på motoriken denna fjällan, så hittade man den direkt i sängen. Så enkelt, så smart. We like.

Har ju klippt fruktträden idag också. Vem kom på idén att ha fruktträd i trädgården. Inte för att dom bör finnas någon annanstans än just där, eller vänta, jo. I grannens trädgård! Hela sommaren är dom ivägen när man ska klippa gräsmatta. Limbo varenda gång man kommer i närheten. När hösten sen kommer är det mer tur än skicklighet om man får någon frukt som inte småkrypen redan flyttat in i eller som fåglarna lagt beslag på. För att inte tala om den frukt som hamnar på gräsmattan och som sen gräsklipparen smetar ut. Och alla löv… Tur att dom har frukt på Coop.
-Sen är det ju lite känsla att kunna sträcka sig upp och ta en ny frukt varje gång gräsklipparen kör förbi dom där träden. Och det är ju rätt gott trots allt. Så då får asfalteringen väl vänta nåt år till då.

Efter som Zoie inte ska bli alldeles bortskämd och få massa presenter, så har jag bestämt att vi bara ska ge henne saker på speciella dagar/högtider. Som tex igår, när vi firade 2 veckor sedan vi kom hem från BB… Så hon fick ett litet babygym. Pappa hade otroligt roligt ett tag, Zoie, not so much. Massa roliga melodier och ljud om man slår på de små djuren. Mycket verklighetstrogna. Ljuden, inte djuren.

Tror att på sikt kanske en pojkes leksaker hade åstadkommit mer lek tillsammans med pappa än vad en flickas gör. Fast jag ser ändå fram emot att bygga Lego och leka med bilar när hon blir äldre. Kanske häst-Lego och rosa bilar, men ändå. Zoie får lägga ribban där när hon blir så gammal.

Och på kvällen fick vi celebert besök från familjen Ekberg som tog lite semester från husbyggande för att socialisera och inspektera Zoie. Och så här bra betyg fick hon av Ina:

Massa god mat -till slut och massa mys med dagens huvudperson, den mindre, även om den större trivs på bilder den med…

Helgen avslutades för mig med lite ljusdekoruppsättning på huset i solnedgången. Förra året satte jag och Herr Ekberg upp dom i vinande snöstorm och en hög minusgrader. Sånt män gör för att dom kan. Gillade denna varianten bättre.

Nu ser vi fram emot en ny vecka med nya upptäckter. De senaste dagarna har Zoie upptäckt ögonen, iaf sina egna. Och funktionen av dom. Inte den vätskeläckande funktionen som kombinerat med högljutt läte utgör mycket smärta för föräldrarna, utan seendet. Tidigare har hon följt skiftningar i ljus/mörker, men nu följer hon med blicken och vi stod 10 minuter framför badrumspegeln nu ikväll och tittade på reflektionen. Säkert inte så att kopplingen är gjord hos henne ännu, men trivdes gjorde hon iaf och tittade mycket intensivt. Kul att se! Det går frammåt.

Hur trött är man när man lägger 10 minuter på att läsa instruktionerna för att desinficera en nappflaska i micron. Jag LÄSTE verkligen instruktionerna. Flera gånger. Hjälpte dock till slut. Och den stackars utsvultne ungen fick lite mat. Vi var ju hos BVC i torsdags. Zoie låg lite under på viktkurvan, och vi fick därför rådet att försöka lägga till lite extra mat, sån däringa med bakterieflora och för matsmältningsproblem

Ond cirkel det där. Hon skriker, vi får inte sova och hon får ingen mat. (för att jag är för trött för att följa instruktioner)

Så sedan klockan 5, när dottern bestämde sig för att inte sova, gjorde ingen annan det heller. Klockan 8 skickades hon ner i en vagn och jag ut för att gå en runda med henne för att hon skulle sova lite. Under den dryga timmen och en halv vi var ute sov hon nog sammanlagt 10 minuter.

Vår dotter ska bli rappare, Yo, mama, show me da milk!

Nej, hon hade inget att säga till om. Då gör jag som jag vill! Mohawk är SÅ rätt just nu. Bara så ni vet där ute.

Och så här liten va hon för exakt två veckor sen när vi lämnade BB:

Fick den bästa starten på dagen på länge. Eller vänta, stryk det, varit vaken större delen av natten. I alla fall. Kommer till Sturup i morse, tar en Sydsvenskan, hittar min plats (alltid 6F på 737:or) börjar bläddra medan planet fylls på och förbereds. “Hälften av alla piloter har somnat under flygning, 70% har begått misstag på grund av trötthet.” Fyra flygningar den dagen framför mig. Hmm, fick en sån där stark dragning tillbaka till sängen. Kollar mobilen, ingen som akut behöver mig av planet. Doh. Gilla läget!

Sleten i köttet och trött i ögat hamnade jag till slut, efter en mycket givande dag i Luleå, på flyget hem. Hann knappt landa i sätet och stänga ögonen innan jag somnade och drömde mig bort till nån trevlig destination (allt utom Arlanda) och vaknade förvånansvärt utvilad, dax att ta på sig sälerhetsbältet och lyfta. Powernap is da shit. Tror det är nåt som ligger i generna och kommer fram vid förälsraskapet. Kan också vara kroppens metod att hårdförneka att man saknar 6 timmars sömn från senaste dygnet och vem vet hur många från senaste veckan.

Som tur var fick barnmatbespisningen hjälp från tant Anna, krävdes inte så mycket övertalning tror jag.

Gjorde en observation i väntan på att få boarda från Arlanda. Alla tycks ha en sån där iPhone. Inte så att jag är bitter, bara en observation i allmänhet. -Och där växte näsan igen ja…

Läste att försäkringsbolagen ser en trend med, antingen mer fokuserade tjuvar eller, mer troligt, folk som “tappar bort/får stulen/råkar ta sönder” sin nuvarande iPhone precis innan det släpps en ny modell. Helt enkelt dax att ringa och anmäla min HTC som skräptelefon och be att få en iPhone istället. Att de va så enkelt.

Just det, innan jag glömmer. Helikoptercertifikat kostar ca 200.000 kronor. Bidrag tas tacksamt emot. Tänk på att jag snart fyller år! Och nej, ett stort paket med massa luft att ha under vingarna godkänns inte…

Förberede för kundbesök i Luleå i morgon. Inte ens snö däruppe ännu. Dock lagom kallt. Efter att ha skrapat rutan två dagar denna vecka, eller ja, pallade ju inte skrapa, men 2 liter spolarvätska löste ju det. Såg att dom satt ut snöpinnarna här nu i veckan också. Snart kommer den. All snön.

Fast kan ju erkänna att jag inte var så kaxig förra året när man fick skotta sig både in och ut ur huset. -Men mysigt va det! Första gången.

Jag har en idé. Precis som alla stora världskända forskare och uppfinnare kom idéen till mig av ett behov. Byta blöja är illa, det finns liksom inget sätt att komma runt det. Och ödmjuk som jag är (faktiskt en av mina starkare sidor), kan jag erkänna att jag bara tagit ett par steg in i vad som kallas blöjträsket. Bara lite snårigt och fuktigt om tårna, inte ens nästan Luke-i-Degobah-träsket-allt-är-ett-mörker-träsk… Om man då förutom blöjbyte lägger till sömnbrist, akustik som en domkyrka och aningens lite kort tålamod (kanske inte lika stark sida), så blir barnskrik något ohållbart. Rent av direkt otrevligt. Här kommer min idé in:

Peltero, ett mycket givande samarbete mellan Peltor, leverantör av hörselskydd, och Libero, blöjor. Med varje blöjpaket följer öronproppar med! Kanske blir en hit.

Kvällstid har det blivit mest mjölkbarshängande för vår lilla tjej, däför bristande bildbevis på att hon faktiskt inte flytt från oss ännu. Fritzel hade annars några bra tips på just det ämnet hörde jag… Pappaledig torsdag och fredag, ska se till att skjuta skarpt med kameran då! (Den bara kom!)

Nu sovdags, Zoie sovit lite oroligt senaste kvällarna, insomningsproblem. John Blund måste ha nån sån däringa Android-mobil med hitte-på gps!? Får se om hennes mage (totalt okvalificerad gissning från två nybörjarföräldrar) mår bättre snart.

Sov gott!

Vår nya centerperson, Eva på BVC, var här hemma och inspekterade Zoie idag på eftermiddagen. Information om precis hur bra BVC Vellinge är blandades med mer eller mindre viktig info om små nya människor och deras födointag -och utlopp…

Massa bra föräldragrupper med intressanta gäster och föreläsningar där även pappor var mer än välkomna. Mitt på dagen. Genialiskt. Om man inte vill ha papporna där.

Hon låg lite efter på vikt, men jag hade precis bytt blöja, så vi fick godkännt. Ständiga kommentaren så här långt, “-så tjockt hår hon har, och så mycket.” Snart fullmåne. Be afraid, be very afraid!

Och så har jag gjort min första dubbel på jobb idag. Först in, sist ut (dock med kort visit hemma för BVC-besök). Inga pluspoäng på sånt. Men färdig i tid med sånt som behövs. Feta pluspoäng. Jennie själv hemma stora delar av dagen. Dubbla minuspoäng. You can’t win!

En helg med mycket mysande och mycket vilande. Allt för att passa på att ta igen den lilla sömn man kan få. Vilket inte är mycket nuförtiden…

Som man utan fungerande mjölkkörtlar har jag fått groundsupport som min uppgift. Vet inte om den första biten är bra eller dålig, men rätt nöjd generellt. Ingen större skillnad från tidigare *host host*.

Idag stod tvättande på listan.

Gissa vilket kön vårt barn har?!

Eventuellt har hon nåt litet klädesplagg i nån annan färg. Nånstans. Kanske.

Och så har hon legat i vaggan och sovit. Denna gången nästan 30 minuter. Vilket är ca 29 minuter längre än någonsin tidigare. Den gungar alldeles lagom mycket för att hennes små rörelser ska få fart på den. Perfekt.

Så lycklig att hon sov att jag glömde fota henne då (kom helt av mig i segerdansen) så det blev inte förrän hon vaknade. Doh!

Och så har vi övat på konstiga miner. Tur att hon är OS-aspirant på 20 minuter upp-näsa. Som hon har av sin mor. Dubbel-doh!

Leendet är inte nåt hon kan göra med vilje, det bara råkar bli så ibland, följdaktligen inte alltid vid rätt tillfälle. Aldrig vid önskat tillfälle, tex när man har kameran framme…

Eller BabyBjörn. Fick en sån med mig från Barnens hus igår. 1 miljon kronor fattigare. Typ. Den stackars försäljaren ifrågasatte om jag inte ville ha en bärschal istället för den senaste modellen av BabyBjörn. Hon kände ju inte mig. Alls…

Efter att mycket noga läst igenom instruktionsboken (eller insett färgkoordineringen o tittat på bilderna), fick jag slutligen i Zoie i den och kunde gå runt med henne hängandes/sittandes där. Hon vantrivdes inte alls. Tvärtom. Det gick hur bra som helst. Hon har ju begränsad utsikt när hon sitter där i, men med ett synfokus ca 5 cm bort gör det ju inte så mycket. Vi kommer testa igen och återkommer givetvis då med bildbevis på hennes nöjda tillvaro.