Så hände det till slut! Fast vi inte är helt överens om det klassas som krypa eller mer ”hasa sig på alla fyra i en generell riktning framåt”. Hon började egentligen för första gången ute på filten i gräset och där var det en lång bit hon tog sig. Kan på något sätt vara kopplat till att pennan hon då jagade ”mystiskt” verkade flytta sig längre och längre ifrån henne…
När det skulle filmas inne sen blev det inte lika stor succé.
Zoief fick en giraff idag. Nummer 87 i ordningen. Och den var minst lika omtyckt som de föregående! Som kanske syns…
Under kategorin ”det ska böjas i tid…”, hittade jag ett koncept på trehjuling i tre steg beroende på ålder, smart-trike. Rosa. Med inbygd hållare för mobilen. Till varukorgen. DONE!
Dom säger att smärta är bara vekhet som lämnar kroppen. Eller sitta hela dagen och vänta på en buss. Eller ett tåg. Som blir 10 minuter sent var 5:e minut. Eller amma någon som börjar få tänder. -Har jag hört iaf.
Zoie har fört sin första tand nu. Och genast tycker 50% av vuxenklientelet i familjen att hon inte ska ammas längre. Det var tydligen inte ens lönt att rösta.
Återkommer med bildbevis när jag lyckats torka dregglet av kameran och vridit ur minneskortet.
Trevlig helg! Nu ska jag besöka Västtrafiks hemsida och dela med mig av min mycket rofyllda, spännande och minnesvärda resa.
Zoie är inte den mest stabila personen jag känner, men det tar sig. Stå i soffan är just nu det bästa man kan göra. Eller inte exakt just nu, för nu är sova det bästa, men under dagtid. Då.
Hemma efter en helg i Småland och Göteborg hos släkten.
Småland bjöd bl.a. på första mötet med påskkycklingar. Inte såna på bordet med fjädrar i, utan den riktiga modellen, de som piper och äter. I morfars hus a.k.a. huset på Bolmsö a.k.a. Bolmsö Zoo hade det nyligen kläckts ett tio-tal kycklingar som hölls inomhus i en inhägnad p.g.a. kylan. Det medförde en ovanligt förhöjd påskstämning vid matbordet…
Vi fick även träffa kusinen, Ebbot. Zoie uppskattade eller snarare uppfattade inte honom förrän han började låta. Skrikandes var han rätt underlig men tillsammans på filten sida vid sida blev han istället underligt intressant.
Ögonkontakt och direktkommunikation; ”vänta bara tills du blir så här gammal och vis…”
Fast Zoie är ändå för mycket linslus för att släppa kameran allt för länge.
Lite svårt att minnas att Zoie faktiskt varit så liten. Var ju OTROLIGT länge sen, vem kan minnas sånt???
Och så var vi givetvis i Göteborg hos farmor där vi försökte förstå att pälsar som rör på sig (katten Gizmo) faktiskt är en bra grej. Hon har inte riktigt koll på konceptet djur, varken kycklingarna på Bolmsö eller korna i Göteborg var av något större intresse. Tror det är vi som föräldrar som inte lagt ner tillräckligt mycket energi på det. Har nu laddat ner en app för det.
Vi övade även på vårt ”ondskefulla-planen-fungerade-skratt”.
Den ondskefulla planen är oftast att mota ut skeden med mat på med tungan precis när man tänkte lasta in gröten och istället hamnar den precis överallt. Eller vakna med ett stort leende mitt i natten när man tror att nappen bara ska puttas in och man lugnt kan somna om igen istället för att ta upp, amma och försöka söva igen. Eller framtvinga ett blöjbyte 34 sekunder efter att man precis bytt blöja och fått på alla lager med kläder. I rätt ordning.
En annan sak vi lärt oss (Zoie lärt sig och vi andra försöker lära oss leva med) nu på senare tid är ett prutt-ljud med munnen och tungan. Dreggel-koefficient på detta är betydande! Kan inte alls förstå var hon hört det ljudet nånstans, vi har ju ingen leksak som låter så…
Som en litet extra-nummer har vi tydligen hoppat över både faserna krypa OCH gå. Och hoppar direkt till ”flyga”. Man måste ju gå innan man kan springa, eller som i Zoies fall, använda hjälpmedel innan man kan flyga. Än så länge flyger hon bara med hjälp av pappas armar (klar favorit) eller som i detta fall med improviserat landningsställ.
