Knytkalas.

Efter en dag efter en lång natt utan större mängd sömn i stackars Zoies liv har kvällen varit utmanande. Även för föräldrarna. För trött. För hungrig. Direkt onöjd helt enkelt. Ingenting var bra nog.

I vanlig fall är klockan 20.00 magiskt otrevlig och skrämmande exakt återkommande tidpunkt för missnöje och synpunkter på det mesta som man, som snart tvåmånaders baby, gärna högljutt meddelar samtliga omkring sig. Idag inget undantag. Har man flex-tid som baby?Hoppas hon ger tillbaka en annan gång iaf. Större delen av kvällen var missnöjesfylld. Men kära hjärtanes vad man uppskattar tystnaden sen…

Till slut kom hon till någon form av ro på min arm. Ett riktigt litet knyte. Hög mysfaktor!